Gräpeattack

Nu kommer jag att bjuda på en liten charmig vardagsbetraktelse. Scenen är som så följer. Jag och E ligger i sängen med ljuset släkt och kolla på någon dokumentär. Eftersom jag är som jag är, ligger jag och blåser s.k. spottbubblor. Det är en både rolig och sund aktivitet skulle jag vilja påstå. Tror inte att E håller med alls, han skulle nog föredra att använda onda ord så som "äckligt", "barnsligt", ja kanske till och med ohygieniskt. Vilket naturligtvis bygger på förutfattade meningar, han är milt uttryckt fel ute. Jag ligger som sagt i all min skönhet och glans och blåser spottbubblor i mörkret. Då får E för sig att ge mig en puss och ser inte villken aktivitet som jag är upptagen med. Resultatet är att han råkar suga in en relativt stor mängd av mitt saliv i munnen. Han blir då både förvånad och arg. Som en naturlig reaktion på ilskan spottar han då helt enkelt på mitt golv. Som man tydligen gör när man råkat ta del av sin flickväns extrasaliv. Turligt nog insåg E sitt, så som jag skulle beskriva det, helt orimliga betende och torkade skamfult upp spottet från golvet.

Satt och läste igenom gamla inlägg. Noterade då något intressant. I bilden i inlägget "Vad jag tycker om GB:s nya glassar..." går det att läsa den här texten: SMAKA GLÄDJEN. Jag personligen tycker naturligtvis att det hela är fantastiskt skojigt. Helt fantastiskt, speciellt i och med mina övriga GB-glass span. Fantastiskt. Jag tror att det blir en skrevtatuering på det här. 

Idag har jag varit med om en nära döden upplevelse. Allt började med att jag var hemma i min lägenhet.Sen började ett obehagligt ljud att höras. Först trodde jag att det var ett billarm. Larmet tjöt och tjöt. Timme efter timme. Men sen när jag öppnade balkongdörren för att se vad fan som var på gång, Då var det helt tyst utomhus. Elle ja tyst från larm i alla fall. Jag gick in igen och tänkte hmmmmmm. Sen kom insikten. Poff. Det är ju för tusan en brandvarnare. Jag började genast känna röklukt. Eller mest våffellukt. Men kanske en aning rök? Jag gick ut i trapphuset för att se om det var rökfyllt än. Det var det inte. Så jag avvaktade. Började fundera på om jag skulle börja packa ner mina käraste ägodelar. Men beslöt mig för att vänta lite med paniken. Efter ett tag slutade det tjuta. Men det var riktigt nära den här gången.